Ewelyns vikt kamp

Hjälp vad tiden går fort. Det har redan gått 17 veckor sen jag opererades och jag har gått ner en hel del sen dess. Jag är otroligt glad att jag lyckats gå ner så mkt som jag gjort. Tittade på kort på mig själv häromdagen. Kortet är taget helgen innan jag opererades och fy faan säger jag bara. Började nästan gråta när jag såg kortet. Hur kunde jag låta det gå så långt. Även fast jag vet att jag inte är skyldig till allt så gjorde jag inte så mycket åt saken eller nej nu ska jag sluta ta skulden för något som jag egentligen inte borde. Det är nog dags att lägga korten på bordet och låta läkarkåren få ta ansvar för sina misstag tror jag.

Det hela började för ett par år sedan när jag helt utan förvarning på 2 månader gick upp 20 kg. Både jag och min mor stod rätt ställda över detta faktum och jag kämpade mig till en läkartid för att få utreda varför. Då visade det sig att jag fått struma :s men va faan nu börjar det. Ett halvår innan hade jag varit hos läkaren och han sa att jag hade förhöjda värden på sköldkörteln men att det inte var något att oroa sig för. Nu när jag kom tillbaka igen så sa han oj ja men då sätter vi in medicin för det här. Hallå kunde dom inte gjort det på en gång. Genomgick jue en hel del obehagliga tester. Jaha men nu fick jag alltså medicin för det hela det var väl bra. Vikten höll sig stabil å så blev jag gravid med min första dotter. Inga problem läkaren höjde dosen undergraviditeten och allt gick bra. Efter förlossningen gick jag tillbaka till den normala dosen igen utan problem. Sen då jo jag blev gravid igen med den yngsta dottern, denna gången däremot fick jag göra nya tester och den läkaren jag var hos då tyckte att det var konstigt att jag åt medicinen för enligt honom var det omöjligt för mig att ens ha struma. Jaha sa jag bara okej så vad händer nu. Jo han tog bort medicinen från mig och så fick jag gå utan. Vad händer då jo efter förlossningen går jag inte ner något utan jag går upp ytterligare en 20 kg. Va fan tänker ja nu får de va nog. Gick till vårdcentralen och sa att jag vill ha hjälp jag kan inte gå ner i vikt på egen hand. Jag gick på gym 2 dagar i veckan för det var allt jag hann med. Promenerade fram och tillbaka till dagis varje dag 2 gånger om dagen. På helgerna tog jag det lugnt men annars rörde jag på mig hela tiden men inte hjälpte det. Då konstaterar läkaren på vårdcentralen att struman är tillbaka i full styrka och att jag visst behöver medicin för det. Gissa om jag är redo att strypa någon vid det här laget.

Ja det är i alla fall bakgrunden till operationen. Jag har provat en massa läkemedel som skulle hjälpa till att gå ner i vikt men ingenting fungerade. Många tycker att operationen är en genväg men det är det inte. Man får lida rätt rejält om man inte gör rätt.

I vilket fall som helst så har jag nu en ny vikt på 92,2 kg =) så nu fortsätter vi gå neråt.....